I och med att vi får superuppkoppling på alltfler platser och att det blir för dyrt att bo i världens städer är det möjligt att vi snart kan leva och jobba var som helst. Futuristen Sabrina Faramarzi rapporterar
Du kan se det framför dig: du bor i en vacker stuga i en lugn och trygg liten stad nära en underbar sjö, eller kanske i bergen eller vid en strand. Du pendlar inte längre hopträngd med alla andra i rusningstrafiken, utan går istället en härlig promenad på 16 minuter. När arbetsdagen är slut kommer du hem i god tid för en kväll med familj och vänner, eller så kanske du ägnar lite tid åt en hobby. Du har något som är ytterst sällsynt idag: balans mellan jobb och privatliv.
Nej, du har inte gått i pension, du är inte arbetslös, ditt företag har inte flyttat och du har inte degraderats. Du lever bara i en värld där sant flexibelt arbete är normen. Smogen och svetten i staden, som så länge var det enda stället för att göra affärer, är gamla minnen och du undrar varför vi inte gjorde det här tidigare?
En framgångsrik karriär (eller en karriär alls inom vissa branscher) har ofta krävt att du bott och jobbat i en stad, huvudstaden i många fall. Men i och med att den flexibla revolutionen har tagit fart finns det de som utmanar det här. Varför ska vi alla leva i städer när det finns en hel värld där ute?
Mani med megastäder
Vi går tillbaka till verkligheten en sekund. Enligt FN kommer två tredjedelar av världens befolkning att bo i städer år 2030(1). Det är faktiskt mer sannolikt att det kommer att vara megastäder vid det laget. Definitionen för det är fler än 10 miljoner invånare. År 2017 finns det redan 47 megastäder, varav de största är Tokyo, Shanghai och Jakarta(2).
Och de här megastäderna betyder problem. Ökade jobbmöjligheter lockar dit människor men det blir allt svårare att hitta hem till rimliga priser. De som jobbar måste välja mellan boende av låg standard i en dyr stad eller att bli "superpendlare" som bor utanför stadsgränsen och reser i minst 90 minuter för att komma till jobbet(3).
Det finns mycket forskning som visar hur det påverkar den enskilda människan, ett företag och samhället i allmänhet. Det är en potentiellt oroväckande framtid för arbetstagare och samhällen över hela världen.
Så tänk om det fanns en annan väg?
Sekundära städer och satellitstäder
Det är viktigt att förstå att förutsägelser om fler megastäder och ökad urbanisering runtom i världen är just det – prognoser baserade på vanor och resurser som finns idag. Men det behöver inte vara så. I själva verket har de svårigheter som finns i megastäderna redan tvingat företagen att fundera över sina strategier. Och som en konsekvens av det träder det fram en mer positiv och demokratisk framtid för hur vi jobbar.
Ett svar har varit ett förnyat intresse för satellitstäder som nu inte bara är ett alternativ av andra graden, utan snarare ett alternativ till de svårigheter som megastäder just nu innebär för både människor och företag.
Satellitstäder är mindre städer, precis utanför de större städerna. Ett urbant planeringskoncept som används för att skilja dem från förorter. Istället för att städerna breder ut sig okontrollerat erbjuder satellitstäderna ett alternativ för bättre arbetsmiljöer och föryngrade medarbetare som slipper de långa pendlingsavstånden.
En annan möjlighet är den "sekundära staden", oftast den andra största staden efter huvudstaden. De utvecklar sig som områden där världsvana personer ur millenniegenerationen och distansarbetare samlas, de som njuter av känslan och pulsen som en storstad erbjuder, men utan den ökade kostnaden.
I Europa ser städer som Porto i Portugal och Göteborg i Sverige att ett ökat antal företag och arbetstagare vill utnyttja den etablerade infrastrukturen och löftet om en bättre balans mellan jobb och privatliv. Århus i Danmark (kallat det nya Köpenhamn) som utsågs till europeisk kulturhuvudstad 2017 visar att kulturen (vilket ofta är en orsak till att man besöker städer) kan spridas ut jämnare till andra områden.
Megastäderna kan vara på väg att försvinna
Uppkoppling framför kompromiss
Även om satellitstäderna och de sekundära städerna just nu är ett attraktivt alternativ till megastaden finns det en risk att de kan gå samma öde till mötes. Vad händer då? Ja, måste vi ens bo allihopa på samma ställe?
I Parag Khannas bok Connectography ritar han upp en framtid för global civilisation utifrån vikten av uppkoppling. "Uppkoppling snarare än suveränitet har blivit den viktigaste principen för mänskligheten", säger han i ett TED Talk från 2016(4). "Vi håller på att bli ett globalt nätverk av civilisation eftersom vi bokstavligen bygger det."
Han har rätt. Världen är nu mer uppkopplad än någonsin tidigare, inte bara vad gäller kommunikation utan även i fråga om globala krafter och resurser som är beroende av varandra. Genom att köpa idén att staden är den enda vägen framåt för globala företag och kunniga medarbetare har vi blivit blinda för de möjligheter som finns utanför.
Eftersom det flexibla arbetet ökar och det kommer alltfler tekniker som stöder det skulle vi kunna börja rucka på stadens upphöjda position. Molnet och 5G förändrar internet och telekom och gör att vi kan jobba nästan var vi än är i världen.
Samhället omkodas
Det är en vision om en lovande framtid. Hur mycket bättre skulle våra företag kunna prestera om vi kunde välja talang bland människor utanför vårt eget postnummer? Hur annorlunda skulle våra vägar se ut utan den enorma mängden pendlingstrafik vi har varje dag? Hur mycket renare skulle luften vara? Hur mycket lyckligare skulle vi vara som arbetande människor?
Genom att tänka om i fråga om var vi jobbar skulle vi kunna omkoda samhället. Att jobba hemifrån i våra lokala samhällen skulle kunna innebära möjligheter att frivilligarbeta, att tillbringa mer kvalitetstid med våra familjer, att träffa våra vänner oftare och att lära känna människor i närområdet.
Och när befolkningen sprids ut kan även välståndet fördelas jämnare, vilket skulle förändra hur allmänna tjänster, bland annat polis och sjukvård, finansieras och hur de bistår samhället.
Det kanske låter idealistiskt men det är inte orealistiskt. Flexibla jobbmöjligheter innebär att arbetet demokratiseras och möjligheterna kommer närmare än någonsin tidigare. Inom räckhåll finns en värld där man kan bo till ett rimligt pris, pendla (en kort bit) med glädje, ha balans mellan jobb och privatliv och där du, din familj och ditt samhälle mår bättre än någonsin. Eftersom det inte spelar någon roll var du jobbar så länge du är uppkopplad.
Sabrina Faramarzi är en futurist, journalist och trendspanare baserad i Storbritannien
Källor:
(1) https://apnews.com/40b530ac84ab4931874e1f7efb4f1a22
(2) https://en.wikipedia.org/wiki/Megacity
(3) http://www.pewtrusts.org/en/research-and-analysis/blogs/stateline/2017/06/05/in-most-states-a-spike-in-super-commuters
(4) https://youtu.be/i_y5gbEQPvw
